One billion thousand dollars.

Det duggegnar och är så kallt att jag fryser om händerna trots handskar. Vi fikar i Gamla Stan och bestämmer vi oss för att fika en gång till. Denna gång är fikasällskapet ett 1.5 år gammalt busfrö och hans pappa. Vi lyckas hitta ett bord och bestämmer oss för att köpa chokladkaka till fröet. Han äter först med sked men sen flyger det chokladkaka hit och dit och mycket kaka fastnar på tröjan och i ansiktet, men han är nöjd. Han greppar tag i den lilla muggen med min mjölk till kaffet och höjer den mot oss och ååål!! och vi skålar och sen turbospringer han runt bordet innan han klättar upp mellan oss i soffan. Vi har med oss en present. EM-bollen, i miniatyr. Han drar av ett storsmajl och slänger iväg EM-bollen så den hamnar på bordet och det klingar härligt när den träffar ett fat. Mer orutinerat än att ge honom en boll inne på ett café kan det nog inte bli. Sen skålar vi lite till och leker tittut innan vi fikat klart. När han fått på sig sin lilla jacka och mössan händer det. Han låter mig lyfta upp honom och gör inte kålmasken utan är stilla och vi kikar ut genom fönstret och tittar på bilarna. Jag borde umgås mer med ettåringar.