Never sell yourself short.
Msn:ar med minsta lillebror. Ett poäng från MVG på provet, skriver han. Det där poänget kommer vara obetydligt om ett år, skriver jag. Och tänker att jag är inte rätt person att baka perspektivkaka när det gäller betyg. Det är på gymnasiet den slår rot bakom revbenen på riktigt, den där strävan efter resultat. Räkmackan man gled genom högstadiet på tar slut och så har det alltid varit. På gymnasiet möter du dina medtävlande. Eller motståndare. Att tävla mot sig själv. Fair enough. Men en tävling där målet är perfektion har inga vinnare. Det räcker, även om man snubblar på mållinjen. Och använd F.I.D.O om det krisar.
Fuck it! Drive on.
5 kommentarer:
"Det där poänget kommer vara obetydligt om ett år"?
Hehe, var det inte du som nojade om liknande för några dar sedan? Fast då handlade det om din uppsats...
Men det är ju så. Det kommer vara obetydligt.
Jag är mer eller mindre hysterisk med uppsatsen. Nu att jag blir klar för sent och eventuellt missar en deadline. Alltid är det något.
Men du har rätt. Jag borde baka en perspektivkaka till mig själv först.
Det är ju så det fungerar: Det är alltid lättare att vara vis åt andra. Detta gäller även mig dessvärre... ;-)
Japp.. Det är alltid lättare att ge råd och kloka ord till andra, just eftersom man har det där perspektivet som man saknar när man sitter mitt i smeten.. Konsten är att leva efter de där kloka orden själv (det är ingen moraltant här inte, jag är superdålig på det själv)!!
Vilken härlig presentationsbild du har lagt upp förresten! =)
björnen - det är sant. det är lättare. när det gäller det mesta. hehe. "han är inte bra för dig" är väl det mest klassiska.
felicitas - Visst är det skitsvårt. Nästan omöjligt. "Vad gör det om hundra år" och så svär man och nojjar ändå när saker inte flyter på.
Bilden är tagen av M. I hans gamla trappuppgång. Precis bakom mig kommer Ine, även hon med stort smajl. Jag tycker mycket om den, för den påminner om hur jag vill vara. Oftare. :)
Skicka en kommentar