Botemedlet är två ank....änder och ett par grymma skor.
För att hantera lunchtraumat går jag en sväng på stan innan jag möter J och vi går till Muffin Bakery och hämtar muffins. Och av någon anledning lyckas jag helt oavsiktligt välja en hälsomuffins med några underliga frön i. Med frömuffinsen och en Mer sätter vi oss vid vattnet och jag vill skriva ankorna, men jag veeeeeet, det är inte ankor, det är änder, klafsar upp ur vattnet och tittar på oss med sina snällaste ankblickar och eftersom min muffins är äcklig men ank...änderna tycker att den är god kastar jag små muffinsbitar till dem som de glatt proppar i sig. Hoppas att inte änder är allergiska mot frön. Att sitta där på bänken och titta på deras kvackande och plaskande visade
sig vara det ultimata botemedlet mot det Stockholmskvackande som pågår i Kungsan vid lunchrusning. Jag kanske måste åka bort ett tag igen, typ till Spanien. Sen går jag en sväng med min gigantiska Vogue, 600 sidor is the shit, och hittar de snyggaste skorna i år. Men jag köper dem inte. Men kanske imorgon. Imorgon är en annan dag. Tralalej. Och den där låttiteln klarade jag knappt av att skriva. Men för er skull anstränger jag mig.
14 kommentarer:
Grymt snygga skor!
Bra. Jag är nöjd med dig.
Fast håll dig till att mata änderna - inte börja samla på dem som tanten med svanarna gjorde.
Kanske bäst att du köper skorna ändå för att uppnå lite mer normalläge och för att lättare motstå trycket att börja samla på änder.
Jenny - Jag vet. Om de finns kvar imorgon ska de få bli mina.
björnen - Du är klok. Har jag sagt det? Och bakom ytan döljer sig en grym sympati för min skokärlek. Eller är det bara ett önsketänkande?
Jag lovar att inte börja samla på änder. Dock är den nya väskan i precis lagom för att kunna innehålla en gräsand i normalstorlek.
Ähum? Gräsandsstorlek? Börjar ana oråd...
Fast om man skall samla på änder kan man ju lika gärna göra det med stil.
Jag blir lite varm om hjrtat av såna här blogginlägg.
Vår gemensamma svaghet (styrka?) för snygga skor är väl bekant. Men för tio minuter sedan var jag på väg att skriva "imorgon är en annan dag" i mitt inlägg. Jag stoppade mig själv. Telepati?
björnen - en gräsand skulle ha det bekvämt i väskan. Till och med lite gräsandsmat skulle rymmas. Undrar om den vill att man klipper två hål i botten så den kan sprattla lite med benen?
Peppe - Sötnos. Och idag är det fredag, så då blir man varm med eller utan blogginlägg.
Kristina - vi måste nog börja se det som en styrka tror jag. deal?
Haha, synd att du inte drog till med det också och jadå telapati.
Jag tror nog att du är inne på något här! Har förstått att små "accessoar-hundar" är helt ute nu - kan det vara så att gräsänder är det nya chicka?
Om du klipper hål i botten kan du dessutom ha handväskan gående i ett koppel två steg bakom dig. Perfekt!
Jag tror nog att jag vågar säga att gräsand är det nya svarta.
Men tror du inte att handväskan följer efter mig även utan koppel om jag har en sån där äcklig muffins och mutar med?
Håll i dig nu....:
"Imorgon är en annan dag" med Christer Björkman var mitt livs första egna skiva. Jag köpte den i Tingsryd och lyssnade sönder den direkt.
Det kan förklara en hel del.
Det fungerar nog ett tag, men kan bli problematiskt när fler följer upp trenden och skaffar egna gräsänder. Eller varje gång du går förbi ett bageri, café eller liknande.
Dessutom vore det ju försmädligt om den fina väskan skulle bli överkörd av en bil.
Jag röstar på koppel.
Lill - Jag höll mig i bordet och läste din kommentar om och om igen.
Du har rätt, det förklarar en massa.
björnen - tänkte inte på det där med att det finns andra som kommer ha muffins i närheten av min and. den skulle bli helt vimsig. och det där med överkörd avgör det hela. jag får bära honom.
Ah! Vilka underbara skor! De måste vara botemedlet för.. nästan allt! :)
ylwa - jag hoppas du har rätt!
Skicka en kommentar