Hypokondriallergi är seriösa grejer.
För någon vecka sedan drabbades Ch av något han gissade var allergi. Självklart gick detta inte mitt observanta hypokondricentra i hjärnan förbi. Så en vecka senare är det jag som vanknar upp och möter min mullvadsblick i spegeln och det måste vara pollenallergi. Mystiskt. Och det som är ännu mer mystiskt är att på eftermiddagen har jag inte mullvadsögon längre. Hypokondriallergi. Jag är ju för charmig.
4 kommentarer:
Hehe. Du är knäpp, det gillar jag :)
Hahahaha!! Fast så funkar faktiskt min allergi.. Svullna ögon och näsrot när jag vaknar, men sen går det över under dagen.. Vet inte riktigt hur det hänger ihop, men jag har kliniskt fått bevisat för mig att jag verkligen har allergi. =P
Fortsätter det flera dagar kan det ju vara värt att kolla upp!
haha. men det är ju synd om mig när det händer. men var gulligt av dig att ha lite sympati svullnad sötnos. Men kolla det är ju flers ögon som blir skumsvullna av allergi ;)
Ajja - Haha! Well, tack.
felicitas - Oj mysko. Allergi är ju sjukt jobbigt. Hoppas din inte är allför hemsk.
Mullvadsögonen är borta, så det var nog mer hypokondri på grund av Ch.
chriss - Klart jag tycker synd om dig när det händer! Och japp, sympatisvullnad är gulligt, men inte kul. Du har väl varit och kollat upp din allergi nu? Du lovade.
Skicka en kommentar