Stockholm, du tappar mig

Hamnar några steg bakom henne. Hon är lång. Längre än jag. Kanske 1.80. Klädd i lila stickad basker. Vit slät pälsjacka. Svarta tights. Svarta stövlar. En beige sliten skinnväska över ena axeln. Tumvantar. En väska i alla möjliga färger i ena handen. Och med långa kliv låter hon snöslasket skvätta när hon bestämt sätter ner fötterna. Vid busskuren passerar jag henne och kan inte låta bli att vända mig om. Ett rosa örhänge skymtar vid jackans krage och bruna lockar letar sig fram under baskern. De svartklädda damerna som väntar på fyrans buss stirrar och deras fågelholksmunnar öppnas på vid gavel och om de fick skulle de trumpeta att den där klädseln verkligen inte passar sig om man inte är tre år gammal och har plockat ur utklädningslådan på dagis. Men jag älskar henne. För att hon bränner hål i dig, tråkiga februaribleka Stockholm. Och gör dig uthärdlig ett tag till.