Morgonstund har guld.....äh, come on

Tidig föreläsning innebär superman-Sanna runt i lägenheten. Som ett yrväder med fraggelfrilla flyger jag ur sängen i panik efter att ha okynnes-snoozat två gånger [kanske vore en såndär säng som Kalle Anka har i husvagnen en bra grej för mig ändå]. In i duschen. Ut ur duschen. Vafan, ingen handduk i badrummet. Tappa deon bakom toastolen. [Duktig Sanna, som stängt toalocket!] Blåsa håret. Platta håret. Helvete, varför blir det inte platt nu då? Kolla klockan och sju minuter kvar innan jag måste gå. Platta. Platta. Fraggel gone. Underbart. Titta på sharpeisovigt ansikte i spegeln. Rynkor? Jajamensan. Av sovrynktypen? Japp. Puh. Peta i ögat med mascaraborsten. Ajsatan. Blinka. Topsregn ur badrumsskåpet. Var är den andra strumpan? Släppa c-vitamintablett i glas. Hitta andra strumpan. Var fan är nycklarna? C-vitamninfrukost samtidigt som jag hittar nycklarna. StövlarvantarkappaDNunderarmen. Ut i kylan. Isnyp i kinderna. Sladda ner för tunnelbanetrappan. Röda bokstäver säger 1 minut. In i vagnen och vid nästa station bävernylonmaffian. Som ett myller väller de in genom dörren och med tumvantar i vattenavstötande material torkar de sina snoriga näsor lyckas nypa varandra och snubben på 1.10 mittemot mig skriker så fort tåget bromsar in:
-SKAAAA VI AV HÄÄÄÄR?!
Och jag tänker att vad fan har hans föräldrar gjort för att lyckas få honom att freaka ur sådär och sen motarbetar jag effektivt impulsen att stoppa in DN:s kulturdel i munnen på honom hela vägen till tcentralen. Morgonstund och allt det där. Imorgon ska jag göra allt different.