Kära Pappa och det är Plejaderna och alla stjärnhimlar bakom knuten

Och jag vet att det var fars dag igår. Och jag ville skriva igår. Men det är så svårt med stora ord. De får liksom inte plats. Och då formulerar vi om tills det bara är smulor kvar. Så istället behåller vi alla de där orden. Som små påsar fyllda med kylskåpspoesi traskar vi omkring rädda för att använda. Men det är ju det de ska. Användas.

Pappa, jag har sagt det förut och det är det finaste jag kan bygga med min kylskåpspoesi;

Du lyser mig en väg, genom att bara finnas.