För han går som en karl, han ser ut som en karl...och det var väl ungefär det

Klockan står på 03 och jag sätter mig upp i sängen när signalen dundrar igång. Mr Pilot som sovit på min soffa som egentligen är för kort vispar lite i luften med fötterna innan han förvandlas till en liten boll under täcket. Sen snoozar han. En gång. Två gånger. Och jag drar på mig det jag lagt fram kvällen innan, stänger dendärväskanjaglånatsomäralldelesfördyrförattvarasafehosmig och ser Mr Pilot hoppa på ett ben runt bordet, vända upp och ner på sin väska för att leta efter sina flärpar till axlarna [jag vet att det inte heter det, men ni vet de där med guldstrecken på] och taxin ska komma 03.25 och när vi äntligen är på väg ner för trappan har han glömt jackan och måste rusa tillbaka och jag tänker i smyg att jag är glad att han inte ska flyga planet. På centralen måste väskan vändas upp och ner igen inför ögonen på alla i flygbusskön som gör fågelholkminer när den blonda piloten muttrar och river ut huvtröja och gamla strumpor, då är det passerkortet som är borta och förblir borta. På flygplatsen är det inte bokat väska för mig, så det korrigeras i rasande fart vid en annan disk och sen är det snabbfrukost med piloten innan han försvinner in i crewrummet. Jag ser inte skymten av Mr Pilot under hela resan och när vi landat tänker jag att han möter väl mig vid bandet för jag måste ju övervaka dendärväskanjaglånat. Och när jag står där ringer det och på displayen blinkar Mr Pilot och Var är du????!! trumpetar han så min trumhinna vänder sig utochin.
-Eh, väntar på väskan.
-Jamen herregud - jag såg dig ju inte på planet - var satt du - jag tog ju plats till dig längst fram - jag trodde du missat det - nu går du till vänthallen!!
-Ja, mamma.