Den vilda bebin-prao på Waynes

Att känna igen min plats i bibblan är enkelt. Jag bygger bokhögar. Höga bokhögar. Då krävs först en lång lista med alla möjliga böcker om neutralitet, krig, suveränitet, internationella relationer, internationella organisationer och Sveriges positioner. Och igår var jag till och med rätt klädd för att bära böcker. Sköna jeans, converse, tshirt och randig halsduk. Som en liten mysjurist smög jag omkring bland hyllorna och när jag hittade någon av böckerna jag letade efter så travade jag den på högen i famnen. Sen släpade jag allt till min plats och läste och valde bort och skulle kopiera det jag inte fick låna hem och förra gången fungerade inte mitt konto trots att biblotekarien förklarade att det var absolut inget fel, det kunde hon se, men att det var märkligt och självklart var det samma sak igår med login error och det slutar med att jag får ta med boken ut genom larmbågen med en biblotekarie i släptåg och sen med mitt körkort i pant hos henne smita iväg och kopiera i de gamla maskinerna som funkar. Min väska är tyngst någonsin och jag får lyfta ur de två tyngsta böckerna för att det känns som min axel ska gå ur led. Fikar med L på Waynes där det är Prao:ens Dag. Alla i kön tittar med förvåning på det som händer bakom disken. Det luktar bränt från köket och de tre i personalen rusar omkring bakom disken som vilda bebin höns och ibland gör alla inget och ibland gör alla allt. Och den gamla damen kommer tillbaka till disken och påminner om att de ska fylla på vatten säkert tre gånger och de ropar javisst och fladdrar vidare och när hon kommer tillbaka för en fjärde gång tar hon tag i den ena i personalen och VATTEN? och hon tittar upp och kastar sig ner på golvet och börjar ösa i is och gurka i tillbringaren tanten ställt på disken. Under tiden skuttar de andra praosen över henne typ som man hoppar bock och när vi fikat går vi mot Hötorget och möter en man med långkallingar, kalsonger och slängkappa som glatt trudeluttar när han passerar oss och när jag kommer hem lägger jag mig i fåtöljen och känner mig en smula lobotomerad.