onsdag, oktober 11

Och det kommer gråa dagar

Dagens sysselsättning är att fortsätta gå igenom högarna med domar som täcker mitt soffbord. Så jag börjar läsa och det är grovt sexuellt utnyttjande av underårig och det är våldtäkt och det är grovt sexuellt utnyttjande av underårig igen. Och jag läser och sätter postitlappar här och där på ställen där det står om saker som rör min uppsats. Och jag läser domstolarnas domslut och det är 6 månaders fängelse och 1 år och 3 månaders fängelse och det är misshandel och grov kvinnofridskränkning och jag läser sida efter sida och lägger de jag läst i en hög och börjar med nästa. Markerar i kanten. Och målsäganden var vid händelsen endast sju år gammal. Och så har jag plötsligt tårar i ögonen.

10 kommentarer:

eff sa...

Asså fy fan...

Felicitas sa...

Jag ryser i hela kroppen... Man borde skära av ***en på dem...

Johannes sa...

Yes! Snart har du ett hjärta av sten för att matcha den nuvarande hösten :)

Johannes sa...

Men i övrigt, I know the feeling. Hör av dig om du vill prata.

S sa...

Eff - Japp. Det värsta värsta upphöjt till tusen.

Felicitas - Den där vreden (för någonstans är det just vrede) som man sväljer ner. För det finns inga enkla lösningar. Och det känns tungt.

J - Jag ska aldrig få ett stenhjärta, det har jag ju sagt. Tror på jurister med empati och jag väljer att inte lyssna på dem som vill ha kalla jurister. Ska kämpa så för att inte bli en av dem. Och jo, jag ville skrika innan, men prata över en kaffe är också bra.

Torpan sa...

Shit vad tungt. Måste kräva väldigt mycket styrka att kunna jobba med sånt. :S

Lill-Krizan sa...

Mmmmm, känner igen det där.
Vi hade seminarium idag och pratade kvinnovåld och jag har en tendens att bli både arg och ledsen när jag lyssnar på sånt. Väldigt arg, alltså. Och väldigt ledsen.

S sa...

Torpedo - Det gör det helt säkert. Tur att jag än så länge bara behöver läsa domarna.

L-k - Jag försöker hålla mig till arg, för då kan jag fortsätta läsa. Ledsen funkar inte lika bra.

Chris sa...

juridiskt vet jag för lite, men de där tårarna i ögonen, momentana insikter av jätteempati, oh please kill me.

S sa...

Ch - Och den känslan är ju som att åka bergochdalbana i mörker, med få upplysta platser. Och man vill bara komma till någon form av slut. Slutsats. Insikt.

 
Where The Heck Are You?