Det är ju liksom ment to be; jag och the väska
Och jag möter mina darlings för dagens andra fika och delar ut birthdaypresents, också försenade, vad annars. Sen en snabb sväng genom affärerna och jag hittar the väska igen, den sista kvar, och inser att förälskelsen hållit i sig och att den hör hemma hos mig, precis på vägen ut plingar det in och jag tänker att vi fikar först, så köper jag den sen. Men när vi svänger förbi efter smoothie är den borta.*
-Den är undanlagd till imorgon av en tjej.
Murphy, är du tillbaka från Karibien eller?
*Vilket kommer innebära att jag måste gå på en liten shoppingrunda imorgon och se om jag kan hitta den någon annanstans. Dammit.
5 kommentarer:
Misströsta inte. Du ska se att det löser sig. Jag hade en plastpåse som väska under mina 12 år i skolan och det gick alldeles utmärkt.
Hahaha! Helt tvärt emot hur jag hade agerat.. Jag är way too otålig för att kunna hålla fingrarna i styr när jag väl bestämt mig! =)
Hoppas att du hittar den i morgon då, om det nu är meant to be. =)
Men, du. Jag vill ju inte ha mina saker i en plastpåse. Jag vill ju ha den där väskan. Och imorgon ska jag leta. Och leta.
felicitas - Jag veeeet. Satan också. =) Så olikt mig och det straffade sig ju omedelbart. Jag måste hitta den.
Tänkte bara säga Hej! och berätta att jag brukar titta in här och läsa och begrunda och du därför finns med i min länklista över dagliga bloggbesök nu - hoppas att det är lugnt :)
Å passar på att önska lycka till i letandet! I know the feeling...
Anna - Hej, välkommen och allt det där. Kul med länk såklart.
Letandet gav resultat omedelbart. =)
Skicka en kommentar