En skäggig prins med korta ben

Seminarium klockan nio och jag är nästan inte vaken när jag efter att ha åkt i jordens mest fullpackade tbanevagn kliver av vid Universitetet. Men så plötsligt i ögonvrån. I knähöjd. Ett lurvigt huvud. Och sen en lurvig korvformad kropp. Och en lika raggig svans. En basset. Som trippar fram där mitt i folkmassan tillsammans med matte som om han aldrig gjort annat är svassat runt i rusning.

Och jag ler. Och håller emot impulsen att plocka upp honom. En hund är allt som krävs. Så jävla enkelt när mycket annat är så jävla svårt.