En skäggig prins med korta ben
Seminarium klockan nio och jag är nästan inte vaken när jag efter att ha åkt i jordens mest fullpackade tbanevagn kliver av vid Universitetet. Men så plötsligt i ögonvrån. I knähöjd. Ett lurvigt huvud. Och sen en lurvig korvformad kropp. Och en lika raggig svans. En basset. Som trippar fram där mitt i folkmassan tillsammans med matte som om han aldrig gjort annat är svassat runt i rusning.
Och jag ler. Och håller emot impulsen att plocka upp honom. En hund är allt som krävs. Så jävla enkelt när mycket annat är så jävla svårt.
4 kommentarer:
Jag som trodde det var Leif Pagrotsky först.
Hahahahahaha!
Det kunde det har varit. Men det föll på svansen och på att jag ville plocka upp honom.
Hehe... Pagrotsky. Bäst idag :)
"En hund är allt som krävs..."
Så sant, så sant, så sant... Stora bruna ögon som tittar på en och man ser bara kärlek... =)
Skicka en kommentar