En jobbig jävla körskoleelev

Lillebror M åker med upp till Stockholm en snabbsväng för att sen köra hem päronens bil. Han är sliten efter utgång lördagkväll och sover fram till Norrköping där han sedan tar rollen som någon form av peppande bilskolelärare*.
-Det här går ju jättebra.
-Jag kör bil för sällan och tycker inte om att köra upp på E4:an, tänk om jag inte får plats.
-Klart du får plats, det här går ju jättebra.
Och det gör det. Hela vägen fram till Södertälje där det tar tvärstopp. Och allt är bara bilkö. Och jag kan vara Sveriges sämsta krypkörare. Bilskoleläraren rycker in igen:
-Du kan krypa på tvåan, den är stark.
Skutt. Ryck. Skutt.
-Ja, eller lägger du i ettan och kör på den, så kanske det går lite bättre.
Känner hur jag helst vill kliva ur bilen, men får en smula kläm på det när jag insett att det är bara att gilla läget. Något jag däremot inte gillar är kossan [amen, kom igen...] som ligger som ett häftplåster mot min stötfångare.
-Men seriöst, är hon helt dum i huvudet?
-Såja. Vissa gillar att ligga så nära.
-Men jag då, jag vill inte att hon ska ligga så.
-Det går jättebra, tänk inte på det nu.
Och plötsligt tar Murphy kaffepaus och det börjar rulla och resten av vägen till Stockholm flyter det fint.


*Trots att jag har körkort.