Alla har sett rubrikerna idag...
...17-årig flicka högg ihjäl 16-åring. Media spekulerar om att det är på grund av en film som visar hur 16-åringen misshandlar 17-åringens lillebror. Om det är 16-åringen som syns på filmen eller inte är inte klarlagt. Filmen har legat ute på youtube, men tagits bort. Men finns fortfarande att se på nätet.
Jag har sett den.
Men önskar att jag inte gjort det. Den är fruktansvärd. Och som storasyster till tre småbrorsor hugger den mig rakt i bröstet. Med hullingar. Och sitter fortfarande fast.
8 kommentarer:
Har inte sett filmen och tänker inte se den. På något sätt känns det som man legitimerar hela grejen genom att se den.
Det verkar inte bättre än att man kanske borde sätta Empati som ämne på schemat. Helt jävla sjukt, den här våldskulten som vuxit fram. Förstår inte.
Skolan måste reformeras. Det nuvarande systemet håller inte. Vi behöver ett Apollo-program för skolan. En tioårsplan där vi river för att bygga nytt. Det är på väg att gå åt helvete, hela tjotahejti.
Förstår hur du tänker om att det legitimerar. Men det är svårt. Att hoppas på att förstå det som händer är naivt. Vissa saker förstår man aldrig helt, men jag vill alltid sträva efter det.
Jag kan inte säga att jag ångrar att jag såg den. Och du har så rätt om att det är på väg att gå åt helvete. Och för många har det redan gjort det. De har redan klivit över en gräns för att kunna stå och hejja på en misshandel. Och det är det som skämmer mig nästan mer än de som slåss.
En vilja att alltid förstå är bra. Skönt att du har den inställningen, när du sysslar med juridik, där det nog bör vara grundinställningen.
Tror inte att jag skulle förstå mer av problematiken genom att se den. Verkar vara någon slags avtrubbning hos en del. Videovåld räcker inte, så man måste ta till nävarna. Jag kan inte minnas att det var så vanligt som det verkar vara nu för bara tio-femton år sen. Hörde nästan aldrig om bråk av det här slaget när jag gick i plugget. Frågan är om omfattningen eller exponeringen ökat, eller både och. Sjukt är det.
Skolan är ett eget kapitel. Jag är pessimist, tyvärr. För ett land som litar till stor del på teknikintensiv företagsamhet är ett fallerande skolsystem en absolut mardröm. Vi har kvartalsekonomi och fyraårspolitik, och det fungerar inte när man måste bota ett systemfel som pågått i årtionden. Usch ja.
Det är kanske dags att börjaåtminstone medvetandegöra effekterna av s.k videovåld. Det råder ingen tvekan om att visuellt våld påverkar och gör vissa mer benägna till agressivitet. Det finns ett flertal studier som visar på det.
Bl. a en studie visade ett tydligt samband mellan mordfrekvensen efter stora proffsboxningsmatcher i USA, den ökade alltså rätt markant. Dessutom om det var en vit och en färgad person som möttes ökade våldet/morden på vita män om den vita mannen förlorade och omvänt. Detta gällde oftast dock våld vita män emellan och svarta män emellan.
Jag är väl inte för ett förbud, men som med allt annat bör man vara medveten om risker och följder. Det där med skolan och uppfostran och allt annat som kan tänkas påverka är alldeles för stor för att ens fundera på att nysta i här. Men mindre klasser där alla har samma möjlighet till uppmärksamhet och att känna sig sedda skulle åtminstone inte skada.
Nej, jösses, reda upp i hela problematiken är inget man gör i bloggkommentarer.
Uppfostran är en stor del också, definitivt. Till syvende og sidst är det ju föräldrarna som ska stå för det stora jobbet när det gäller att lära ut människovärde och, tja, vett och hyfs till sina barn. Vi kan förbjuda en himla massa saker, men det skulle inte behövas egentligen. En förälder är inte en kompis till barnen utan just en förälder. Sätta gränser är en del av jobbspecifikationen, även om ungjävlarna inte håller med. "Din vilja sitter på en pinne ute i skogen" brukade farsan säga.
Ni är så kloka båda två. Och Eff, jag tror som du att mycket ligger i att man havererat den svenska skolan (hm..inser hur jävla pessimistisk jag låter men iaf) för det har man gjort. Och visst vore mindre klasser ett första steg.
Och att det i många fall finns frånvarande föräldrar som istället borde varit jävligt närvarande är fruktansvärt uppenbart. För precis som du säger. Det är inte skolans uppgift att uppfostra, det ska ske hemma.
Och jag kan inte skaka av mig känslan att det är på väg helt åt hell.
Det har redan sagt mycket klokt här så jag skall inte upprepa genom att bara lägga mer i den skålen, bortsett från ett litet påfyllande sanningens ord:
Vi, (läs: vuxna), har alla ett ansvar gentemot barn och ungdomar. Inte enbart föräldrarna alltså utan alla vuxna som ett barn eller en ungdom kommer i kontakt med.
För få vågar, (!?), idag ta det ansvaret.
Tack för en bra blogg! :o)
S - Du har helt rätt där. Men det är ett ansvar vi verkar vända oss ifrån allt som oftast. Många gånger handlar det nog om att våga se. Och det måste vi våga. Även när det är jävligt obekvämt.
Och du, tack.
Skicka en kommentar