Du gäh giihn

Vaknar och vänder mig för att titta på klockan och tittar rakt in i väggen. Just det. Annan säng. Annan stad. Tillbaka. I Stockholm. Snurrar runt och ser genom fönstret hur regnmolnen hänger så lågt att de nästan skrapar hustaket på andra sidan dungen. Sätter mig på sängkanten. Hör tunnelbanan långt där nere under mig och pressar nakna fötter mot trägolv. Tänker att fan, jag är tillbaka. För att tenta. Och för att stanna kvar.
Drar på mig huvtröjan jag hade när jag kom kvällen innan och öppnar kylskåpet. Tomt. Såklart. Hokuspokus finns bara i sagor. Synd.
Slår på datorn. Msn kickar igång och M är där.
-Kom hit, du. Jag lagar mat. Vill du ha frukost finns det också.
Än en gång. Precis där bredvid mig.
Slänger på mig andra kläder och väl där ringer jag på tre gånger som vanligt, trots att jag vet att han tycker att det räcker med en. Han öppnar och ler mot mig och när han borstar tänderna tittar han plötsligt bort mot mig och:
-Du gäh giihn..
-Va?
*spott*
-Du är fin idag.

Och Stockholmsmolnet drar bort en smula.