Min typ

"Han är min typ"
"Han är inte min typ"

Känner att tankarna svävar iväg och inser att jag inte har någon typ. Jag trodde det en gång, men hade fel. Däremot vet jag vad som är gemensamt för er jag rullat tillbaka pansarvagnarna och fällt ner vindbryggan för. Ni har aldrig svikit.

Ni har valt mig om och om igen.

Även när jag försvunnit utom räckhåll. Varit tentamuppen bakom bokberget med överstykningspennfärg på kinden. Det ledset gråa i en boll under täcket en söndag i november.

Hon som inte kan välja mellan två brödsorter i affären trots att det inte spelar någon roll. Eller klockan 03 kläms under prestationsmonstret och blir tveksam i konturerna och självförtroendet är mindre än navelludd.

Dåliga bilföraren med kort tålamod och var fan har han köpt sitt körkort. Trötta flickvännen som inte orkar prata utan trillar runt i livet som en flipperkula. Det stora skrattet som börjar under foten och slutar i bredaste leendet.

Värdelösa kocken som för sjuhundrade gången bränner fast stuvade makaroner och slänger grytan i sopnedkastet. Tramsiga barnrumpan som gör sälimitationen när du ska gå och insikten om hur mycket jag tycker om dig gör att allt jag kan just då är trams.

Fröken livrädd som inte tar din hand för att hon är rädd för känslan när hon måste släppa. Jobbigaste jobbiga när sömnen inte kommer och vridandetvändandetvridandet börjar.

En pansarvagn i kinaporslin.