Det är inte rättvist. Sådetså.

Självklart regnar det när jag plaskar till jobbet och mitt nyklippta hår krullar upp sig (tänk tantpermanent). Hur mycket det krullat till sig ser jag när jag tittar mig i spegeln på jobbet. Funderar allvarligt på att vägra lämna toaletten. Orättvisa hår! Istället får jag skynda mig till salen och när jag väl sitter vid det där bordet lägger jag ena benet över det andra och känner hur strumpbyxan fastnar i något under bordet. En utstickande skruv. Festligt. Jag försöker lirka lite innan jag avslutar med att dra. Rejält. Ritsch. Jag lossnar och fastnar igen. Ritsch.

Jag. Hatar. Strumpbyxor.