Vårruset.

Hade lovat att springa Vårruset. Som vanligt är jag sen från jobbet. Måste skaffa säkerhetsnålar till nummerlappen. Åker in till stan och hittar inga någonstans. Ska möta mitt lilla lag halv sju. Tjugo över sex har jag precis lyckats få tag på säkerhetsnålar på Panduro. När klockan är 18.55 är jag på väg över gräsmattan bort mot starten. Vet att jag ska springa i gruppen som räknar med en tid mellan 23 och 28 minuter och har för mig att det innebär att jag ska släppa iväg grupperna "tävlingsklassen" och "springa fort" innan jag startar i "springa". När jag kommer fram sticker tävlingsklassen iväg och många där ser inte direkt tävlingsmässiga ut. Jag funderar på om jag borde flytta fram till "springa fort" gruppen istället efter att ha spanat lite på dem som står i den, men väljer att stå kvar. Alla kommer ju springa i enlighet med sina grupper. Trodde jag. Många i "springa fort" börjar gå nästan direkt. När "springa" släpps iväg och jag vill springa är det omöjligt. Folk snigeljoggar eller går nästan omedelbart. Jag försöker zickzacka genom startfältet för att kunna springa och den del av mig som gillar ordning och reda svär och är förbannad för att folk är dumma i huvudet och skiter i att ställa sig i rätt startgrupp och sen inte ens klarar av att gå till höger. En annan del av mig håller mig i skinnet och tänker att det gör inget. Det kommer lossna. Och efter ungefär 2 km kan jag börja springa på lite. Tittar på min ipod när jag kommer i mål och det som skulle blivit en avstämning av formen inför Bellmanstafetten blev en joggingrunda. Nästa gång är det jag som springer i tävlingsklassen.