De där artiklarna i Aftonbladet, DN och Expressen som drar isär mig.

Förbereder till imorgon. Internpostar. Kopierar. Hämtar böcker. Skriver ut. Snabbsväng på Facebook. Brev från lillebror. Har du sett att vi blev beskjutna igår? Det hade jag inte. Automatiskt plockar jag ihop mina saker, mina rättsfall, min bok hög och tar hissen ner. Trycker utan att tänka på fyran. Går över gatan till bilen. Visste du att de sköt på svenska soldater igår? Ja, jag såg det när du satt och förberedde dig igår, men tänkte att jag skulle vänta med att berätta för dig för jag vet ju hur du blir, men så glömde jag det, förlåt. Och redan vid korsningen St Eriksgatan Fleminggatan har jag tårar i ögonen och säger det där idiotiska som jag aldrig menar om att jag skiter i vad som händer där borta om så hela landet gick i bitar, så länge han får komma hem.