Det där om att jag inte kan något om bilar.

M tog bussen tillbaka till Stockholm i onsdags, vilket innebär att det är jag och I som efter en trevlig lunch och rundtur på C:s arbete skuttar in i bilen och drar iväg på E22. Rutinerat tankar vi i Söderköping och köper kaffe. Sen kör vi vidare och jag klickar igång vindrutetorkarna, men ingen spolarvätska i sikte. Vafan? Trycker spaken mer intensivt framåt. Nada. Vi svänger in på nästa bensinmack med mission köpa spolarvätska. Får hjälp av tjejen bakom kassan.
-Hej, var har ni spolarvätskan?
-I skåpet.
-Vilken sort behöver jag?
-Jag vet inte, vill du blanda själv?
-Hehe.
-Det är den ickekoncentrerade du ska ha.
Återvänder till bilen och läser i instruktionsboken hur man öppnar motorhuven. Vi fyller på och hoppar in i bilen. (Jag hatar att erkänna det; efter att vi läst i instruktionsboken hur man fäller ner motorhuven.) Kör ut på vägen och trycker spaken för spolarvätska framåt. Ingen spolarvätska. Fan. Skit. Skit. Vi bestämmer oss för att fortsätta mot Norrköping och leta efter en tredje mack. Två mobilsamtal senare har vi fått ett tips om att det kan vara en säkring. Spexiga frågor dyker upp. Var sitter de? Hur vet man att den är sönder? Och hur vet man vilken av dem som är trasig? Hittar en ny mack och fram med instruktionsboken igen. Lyfter av en panel. Och där håller de alltså till. En massa. I klunga. Läser i instruktionsboken. Nr 36 styr vindrutetorkaren. Vi lyfter ut den. Jahapp. Så ser en säkring ut. Lyfter ut den under av en slump. Den ser lite annorlund ut än nummer 36. Läser i instruktionsboken igen. Nr 37 heter den. Och det visar sig att den styr spolarvätskan. Hallelujah. Går in på macken och håller fram den mot den lilla gubben bakom disken. Han tar en titt och Jaha, här har det gått hett till, höhö och hämtar en ny och jag betalar 4 kr. Han kunde sagt 400 kr och jag hade varit lika nöjd.