Jag tror på er, grabbar.

Tänker ge mig själv lite mobilfri tid. Går en lång promenad. Borde tagit på mig vantar. När jag går förbi Vasaparker lirar de fotboll. Ett gäng bröliga tonårspojkar. Älgiga i steget. Flaxigt spretiga. Jag tänker på mina småbrorsor. Jag kan inte låta bli att stanna. Ruff och knuff. Vänskapligt. Skratt. Och jag önskar att det ska gå bra för dem. Att de ska nöja sig med att sparka på en fotboll. Aldrig göra något som vränger livet till en återvändsgränd.