Det där om att ta ett steg till.
måndag, oktober 1
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Om mig
- S
- Morgontrött med fragglig morgonfrisyr. Spenderar dagarna med tjocka böcker och en massa papper.
Bloggarna jag gillar
Nio favoriter
Arkivskåpet
- augusti 2005 (17)
- september 2005 (66)
- oktober 2005 (126)
- november 2005 (120)
- december 2005 (109)
- januari 2006 (116)
- februari 2006 (81)
- mars 2006 (63)
- april 2006 (83)
- maj 2006 (69)
- juni 2006 (45)
- juli 2006 (47)
- augusti 2006 (53)
- september 2006 (62)
- oktober 2006 (56)
- november 2006 (46)
- december 2006 (48)
- januari 2007 (35)
- februari 2007 (45)
- mars 2007 (41)
- april 2007 (43)
- maj 2007 (44)
- juni 2007 (55)
- juli 2007 (57)
- augusti 2007 (42)
- september 2007 (35)
- oktober 2007 (27)
- november 2007 (22)
- december 2007 (24)
- januari 2008 (31)
- februari 2008 (36)
- mars 2008 (29)
- april 2008 (32)
- maj 2008 (24)
- juni 2008 (31)
- juli 2008 (19)
- augusti 2008 (24)
- september 2008 (25)
- oktober 2008 (26)
- november 2008 (17)
- december 2008 (22)
- januari 2009 (24)
- februari 2009 (26)
- mars 2009 (11)
- april 2009 (16)
- maj 2009 (16)
- juni 2009 (13)
- juli 2009 (9)
- augusti 2009 (5)
- september 2009 (3)
- oktober 2009 (11)
- november 2009 (11)
- december 2009 (4)
- januari 2010 (3)
- februari 2010 (4)
- mars 2010 (2)
- april 2010 (2)
- maj 2010 (1)
- juli 2010 (3)
- augusti 2010 (1)
- november 2010 (2)
- januari 2011 (3)
- februari 2011 (1)
- april 2011 (2)
- juni 2011 (1)
- juli 2011 (1)
- september 2011 (1)
- oktober 2011 (1)
- november 2011 (1)
- januari 2012 (1)
- mars 2012 (1)
- april 2012 (1)
- juli 2012 (1)
- augusti 2012 (1)
12 kommentarer:
Åh! Paul Potts! Fantastiskt. Jag får ståpäls varje gång jag ser den. Han gick sedermera och vann hela tävlingen.
Instämmer med Björnen! Paul Potts är helt underbar. Inte ett öga är torrt..
Fast han har ett lite olyckligt namn som låter som en viss ökänd Kambodjansk ledare...
Vilket i sig är lite småroligt.
Jo, jag har en sjuk humor.
Det är så att man blir tårögd.. :)
Jag har precis köpt skivan till min pappa i present. Min bror (som för övrigt också heter Björn) skrattade lika högt som Björnen åt namnet. Trodde att det var något ironiskt rockband. Så vackert, så vackert.
björnen - Jag tappade andan. Det var bara så fantastiskt.
ylwa - Eller hur. =)
björnen - Det är ju helt bisarrt. =)
ninde - Det är så fint, så fint. En stor del av det är hans timida person och att därinne bor en gigantisk röst.
kristina - Han är fantastisk. Den där blicken han har och hur juryn tappar hakan. Me love!
Åh, den där är helt underbar... Jag får rysningar över hela kroppen när jag hör den! =)
Och jag älskar juryns miner när han börjar sjunga... =)
När jag först såg den (innan han hade börjat sjunga), tänkte jag: Nä men guud, stackare... Han som ser så snäll ut kommer att göra bort sig totalt och bli totalsågad.. Att sjunga bra opera är inte det lättaste!!
Och sedan hörde man honom sjunga och tappade andan på samma sätt som juryn. Fantastiskt!
fan va grymt.
Tack.
Alltså, det är väl okej att man börjar gråta lite när man tittar på det?
felicitas - Uttrycket tappa hakan fick ett nytt ansikte.
Det är något i hans person. Det där försiktiga och så har han den största rösten.
danne - visst är det. Kram!
lill - Jag förväntade mig inget annat från dig.
Jag är en sucker för sånt där...
Jag också tydligen. Och jag tror att det är bra.
Skicka en kommentar