Army of me.

Drar på springkläder trots att solen fortfarande steker. Springer den vanliga rundan och äntligen börjar det funka. Det där hokuspokuset. När jag inte tänker UPPSATS.
Iställer är det grusväg, blommande buskar och asvarmt. Och mina skor är grymma att springa i. Och på väg bort mot slottet bestämmer jag mig för att nu är så jävla bra. Och när jag springer förbi hinderbanan vet jag att jag är millimeter från att ha gjort det som kändes svindelsvårt i november.