I am on my own, min egen coach och tanken är svindlande och framför mig hard work
Då har den kommit. Dagen jag skjutit på. Nästan omedvetet knuffat framåt. Dagen när jag ska inse att de två hinder som jag har kvar innan jag får min fil.kand och jur.kand är två uppsatser. På hinderbanan fram till målet är två klätterväggar som jag nu bara ser på avstånd. Inte en. Utan två. Och det är jag som valt.
Det. Är. Jag.
Så när jag vaknar idag och slår upp ögonen är det blå himmel som brukar bomullsinpacka mig, men istället är det något som nästan ger mig gåshud. Kokar kaffe och det är i samma sekund som kaffedropparna träffar min tshirt och morgonshorts som jag inser. Det är dags och jag är on my own. Det är först nu jag ser vidden av det. Jag ska vara min egen coach.
Känns som jag ska klättra uppför Cookienosetower klädd i flipflop.
8 kommentarer:
Fyndigt.. hehe.
Det här grejar du tjejen, dubbelt upp!! Om du har kommit såhär långt finns det väl ingenting som kan stoppa dig?!!?!! Jag tror på dig!
Men jag håller med, tanken och känslan är svindlande och det blåser hårt på toppen... ;)
Well, jag säger åk till spain, och ta med mig ; )
J - Hörrö...
F - Kram. En stor. Håller i hatten, för det blåser som fan just nu. Hoppas vinden mojnar lite när jag kommit en bit på väg.
C - Hehe. Kanske kan skicka dig istället. Jag borde verkligen inte åka. Jag borde skriva. Men om jag åker kanske jag kan ta dig i handbagaget. How about that? ;)
Jag säger som Chriss, först España sedan uppsatser. Du fixar det!
Peppe - Du har rätt. Såklart.
Jag är övertygad om att du klarar det. Lika sant som att upp blir ner när man står på huvudet...
Hm, det där var en luring väl och jag har inte fått min första kopp kaffe. Men pepp som pepp.. =)
Skicka en kommentar