Jag hoppas det finns åror i båten. Som om det skulle hjälpa när den sjunker.

Efter en muffins och en jättegod kaffelatte från Muffin Bakery sätter vi oss i solen i Rålis en stund innan vi bestämmer oss för att gå över Västerbron för att kolla på the Båt. Stoltheten är nyköpt och ligger där vid en av båtbryggorna. De stolta ägarna till båten är och köper rep får vi veta på telefon, men ska komma om en knapp timme. Så vi sitter i solen på en mur och dinglar med benen under tiden. Sen kommer de skuttande runt hörnet med sina nyköpta båtgrejer, lyckliga som kids som precis fått en hundvalp. Vi följer med ut på bryggan och solen skiner fortfarande och långt borta Lilla Essingen och de nybyggda husens fönster blänker. Matroserna, som de borde kallas, skuttar i båten först och åker en provrunda medan vi sitter kvar på bryggan. Sen kommer de tillbaka och då har två matroser till hunnit ansluta.
-Vi måste prova om alla kan åka, jublas det från styrpulpeten.
Jag försöker smita undan, men snart sitter vi där i den lilla motorbåten. Nio personer. Och jag är övertygad om att den ska sjunka. Men det gör den inte. Hon är säker gamla Bettan.