måndag, mars 19

Det är sjukt snyggt med grisfärgade kinder

Lovade efter M:s övertalning Bara du och jag, bara du och jag, det var så länge sedan! att följa med honom på en shoppingrunda i lördags. Vårt första konstaterande är att det inte alls är så jävla varmt. Vårt andra är att jag behöver kaffe. Så med grisfärgade kinder promenerar vi med långa kliv och en av sakerna som är hjärta Stockholm är att det alltid finns ett fik på vägen. Och det gör det här också. Med en trevlig barista till och med. Som skummar fram en perfekt kaffelatte till mig och jag vaknar av koffeinet lagom vid Stadshuset. Sen hittar vi en fin jacka till M och tiden går för fort och min fest ska börja klockan 19, så för en gångs skull kan jag inte vara sen. Väntar tålmodigt medan M flaxar runt inne i provhytten på J Lindeberg och Fan, jag kommer ju aldrig ihåg vilken storlek jag har, men det var fan inte 32-36 i alla fall. Sen följer mera fladder i skynket innan han röd i ansiktet tittar ut och Hämta andra storlekar, skratta inte. Sen är det snabbpromenad, snabbfika och snabbhem. Och jag befinner mig på festplatsen i god tid tio minuter innan gästerna ska komma och hinner måla tre naglar innan det bankar på dörren. Snyggt. Och tack vare min skickliga vägbeskrivning rådigt utskickad via sms, så hamnar alla på våningen ovanför och ringer och Vi är på tre trappor nu, ju så vaaaad är feeeeel?. M och D hetsar genom att ge mig en Champange att öppnas när jag tar examen. Följt av nöjda fniss. Och jag får en present till bloggen också. Men mer kan jag inte säga just nu.

6 kommentarer:

Chriss sa...

Verkligen skit att jag missade lördagen, skitsurt. Hade en ypperligt långtråkig kväll hemma i min fulhet ; ) But i´l make it up to you babe!

S sa...

Snacka om otajming. Men vi tar igen det nästa gång. Såklart. Stor Pözz!

C sa...

Men det var ju jättetrevligt, trappförvirring till trots. :) Hör av dig efter Damien, och hoppas han är precis lika bra som jag gissar. Dvs lite sådär så att man gråter för att man ler så mycket. Tack för senast också.

S sa...

nej - Haha! Jag lärde mig min trappläxa. Jag hör av mig efter Damien som måste vara världsklass. Mina förväntningar är orimliga tror jag.

Tack själv för senast!! Det var jättetrevligt att äntligen få träffa dig.

Anonym sa...

Present till bloggen?! Känns precis som det är en present till mej, för nu är jag skitnyfiken! Hahaa ;)

S sa...

Ylwa, självklart kan du se det som en present till dig. Också.

 
Where The Heck Are You?