Det där om att ta det första steget

Jag lyckades hålla mig vaken i natt. Nästan nästan hela tiden. Kände att jag skulle behöva en liten sockerkick till vid fyratiden, men orkade inte gå från sängen för att hämta vindruvorna och mycket riktigt, sen somnade jag nästan direkt. Men förra året somnade jag redan innan röda mattan. Och för mig är det höjdpunkten. Så jag är delvis nöjd. Sen ringer J och väcker mig och jag mumlar mer i kudden än i mobilen och han skrattar och säger somna om istället då. Och jag vet inte om jag får skriva det, men han har en artikel i DN idag, den unge mannen. Och det är det där med att sikta högt.