Dra in magen så jag kommer förbi och fram [som i reklamen]

Samma samma. Morgonrutiner my ass. Och idag är jag ännu senare och på tcentralen är det något fucked up mot Mörby/Ropsten. Perrongen är så full att man inte kan vika upp en Metro. Sardiner. Tåg mot Ropsten efter fyra minuter. Det är fullt när det kommer och trots att folk lyckas pressa sig ut är det fortfarande fullt. Så när folk ska gå på blir det jobbigt. Mest för de som vill kliva på. En dam försöker hitta utrymme nog för att kunna kliva in i vagnen, men efter att ha försökt kliva in och bara fått plats med ena foten och sen tvekat på ett ben en stund ger hon upp och flaxar vidare längs perrongen för att hitta en bättre vagn. Med en bättre dörr. En snubbe kommer farande från andra hållet och får syn på dörren där damen nyss kämpat. Han sticker in huvudet och pekar. Jag hör hur han deal:ar. Om du flyttar din väska där, så kan du flytta in där och då kan du kliva längre in och då får jag plats. Och motvilligt som en stor amöba byter väskor och fötter plats och när dörrarna stängs tittar han upp och möter min blick. Och jag tror vi båda tänker samma sak. Och jag minns när jag precis flyttat hit och mannen som på Östermalmstorg rusade mot den fullsmockade vagnen och tryckte attacheportföljen mot de som stod i dörröppningen och vrålade Kom igen nu, tryck på så alla kommer med! Och thank god att jag inte stod i dörröppningen, för då hade det funnits en man med attacheportfölj mindre i Stockholm.