Gingerbread Latte

Fredagens schema inleds starkt mitt inne i London på Topshop på Oxford Street och skoavdelningen som har ett eget våningsplan och jag är direkt ment to be. Rekar och memorerar. Piccadilly Circus. Sen Gingerbread Latte på Starbucks. Covent Garden omgiven av uteserveringar med infravärme och mellan husen spelar en liten orkester bestående av fyra personer julsånger och tjejen med flöjten traskar ut bland borden och killen hon sen sätter sig bredvid och spelar för blir tomteluvsröd i ansiktet. Orkestern byter sång till något jag aldrig hört och plötsligt uppenbarar sig en dam i sextioårsåldern på avsatsen mellan trapporna som leder ner till undervåningen där orkestern står och hon tar först några försiktiga danssteg och sen utför hon ett dansnummer som skulle få Riverdance att tappa hakan. Alla vi som står och tittar flyttar fokus till henne. Halsduken fladdrar och hennes kinder blir alldeles röda, men varje danssteg sitter där det ska och när musiken klingar ut mottar hon våra applåder med en nickning och kastar en slängkyss mot orkestern. Sen är det dags för en uppföljning av ett tips från Kristina; Neal Street där skoaffärerna ligger på rad. Sedan Paul Smith. Urban Outfitters där jag hittar en variant på den där ugglan. Sen hamnar vi på en pub och där dricker alla Corona. Jag också. Och bredvid puben hittar vi en liten fransk restaurang där vi bestämmer oss för at dricka husets vin och äta mat och dricka kaffe, innan vi lite salongsberusade bestämmer oss för att skapa en egen teddybjörn på BearFactory, men i sista sekund inser att den inte skulle bli all that i vårt tramsiga tillstånd. [Nu tycker jag att det var lite synd att vi inte gjorde en.] Vi bestämmer oss för bio istället och efter att ha vilat i biosalongen Trafalgar Square och vi funderar på varför Nelson måste stå så högt upp att man inte ser honom. Sen en smygtitt förbi stålgrindarna som hindrar infart till Downingstreet. Vi stannar och lutar oss mot räcket och den ena vakten med en kpist på magen närmar sig bakom stålgrinden och vi frågar om nummer tio är där den stora granen står och då öppnar han en grind och kommer fram och vi upprepar frågan och han nickar och ler innan han försvinner tilbaka. Sen får jag äntligen se Big Ben. Grande. Damn. Vi går över Themsen och förbi London Eye innan vi hamnar på en pub högst upp i ett av husen där vi beställer in en Margarita och en Singapore Sling. Sen rullar vi hela vägen till tunnelbanan och det där fina engelska regnet som jag förväntat mig har bytts ut till ösregn men med varsitt parply klarar vi oss fint och efter att ha tagit av oss ytterkläderna somnar vi på sängen med kläderna på. London kickar ass.