De där flodbåtarna
London innehöll även en tur till Camden Market som var en enda röra av Allt Möjligt. Burberry-kappor, en massa militärkläder och afrikanska trummor konkurrerade om utrymmet med tecnoaffärer, secondhand pumps och matställen. Efter att ha tappat bort oss helt i jakten på en uttagsautomat och sedan äntligen hittat den i ett hörn bakom en klädhängare med kavajer inköptes en blå ascool uniformsjacka och jag är grön av avund när jag nickar och säger att den är fin, du passar i den och tänker att de borde haft såna i x-small också. Sen promenerar vi längs kanalen bort mot Regent´s Park. Båtarna i kanalen ser ut att ha passerat sitt bäst före-datum för länge sedan där de ligger och puffar ut vedspisrök mot den gråblå himlen. Husen på andra sidan kanalen ser nästan stroppiga ut i jämförelse och är blanka fönster och stora våningar. Vår plan för dagen urartar lite på grund av kylan och istället siktar vi på Harrods och kvarteret Knightsbridge. Jag börjar känna mig trött i fötterna, men när jag fått ännu en kaffe på Starbucks blir jag nöjd igen och följer Jk som en liten svans till en inredningsaffär. Harrods är panik och packat och hysteriskt, så vi bestämmer oss för att äta istället och hamnar på en pub där vi beställer in öl och ni kan säkert gissa vilket ölglas som är mitt.
3 kommentarer:
det stora utgår jag ifrån... :-)
Attans igen, vad nostalgisk jag blir! Jag bodde vid kanalen i Camden 1999. Och 1994 jobbade jag i ett café inne i den stora bokhandeln Books etc. Det första bokcaféet i London, som inte finns längre. Inte bokhandeln heller. Där ligger numera Borders på Charing Cross Road.
Och du, jag gissar också på den stora ölen! Bara för att jag är ölfantast, inte bara Londonfantast. Välkommen hem!
Jag måste erkänna att det lilla glaset är mitt. Måste blivit något fel..
Kristina - Jag är väldigt förtjust i London nu och kommer helt säkert åka tillbaka. Bara skoavdelningen på Topshop gör det värt ett besök.
Skicka en kommentar