Tre äpplen hög, men master over the pigeons

När vi äntligen lyckats vakna tillräckligt mycket för att checka ut och jag släpat min übertunga väska nerför trappan och ut på torget ser jag henne direkt. Inte ens en meter lång men med en pondus få förunnad. Hon gräver i påsen hennes mor håller fram och kastar sedan fröna mer på duvorna än till dem. Tuff som en bandyboll kliver hon omkring inne i den kacklande klungan. Då och då är det något som skrämmer dem och de flaxar upp i ett stort grått moln och den lilla rosa jackan döljs bland vingar och fjädrar. Men så landar de nästan direkt igen och flockas kring henne. Och frökastandet fortsätter.