Roadtrip del I

Även Mr Pilot inser att det kommer bli för avancerat att köra upp till norra kusten under tisdagen, men efter att ha packat bagageutrymmet fullt och snabbkäkat på Mc Donalds är vi på väg. Och diskussionen om vad som är en rimlig hastighet blir nästan omedelbart aktuell. Absolut inte fortare än 140. Detta skulle visa sig bli obsolet i princip direkt, eftersom de flesta ligger slickade mot vägen och kör som racerförare i vänsterfilen. Barcelona swischar förbi på vår vänstra sida och sedan stannar vi för kaffe och bestämmer oss för att Zaragoza blir bra som sovstad. Och det är vackert. Vi lyckas köra ner bilen i ett parkeringsgarage nära den gigantiska byggnaden på bilden och går en promenad för att hitta någonstans att sova. Gärna i närheten av bilen. På första hotellet förklarar killen i receptionen att allt är fullbokat i hela staden, eftersom det är jadabladajada och mycket folk där just då, så vi går till nästa hotell och där finns det ett underbart budgetrum till oss. Med en dubbelsäng i miniatyr, med någon form av hård plastaktig madrass under lakanen så det uppstår ett knarrande vid minsta rörelse. Men vi är nöjda med anything och bestämmer oss för att vi borde äta och Mr Pilot är vrålhungrig och ställer snabbt in sig på ett ställe som serverar en gigantisk buffé och till sist hamnar vi där och beställer in en flaska vin och sen är det Mr Pilot som får agera någon form av motsträvig översättare och översätta de små innehållsförteckningarna bredvid alla uppläggningsfat till mig. Skåpet med desserter är också gigantiskt och jag väljer några små söta bakelser och Mr Pilot tittar upp och där har du hela ditt kaloriintag, Stumpan. Minst 1900 kalorier. Sen smajlar han och beställer in dos cortados innan vi går en promenad för att spana lite på staden. Jag blir direkt förälskad i gatlyktorna. Narnialyktor. Vackraste vackra. Och vi hittar en engelsk pub där jag får en Heineken och sen sitter vi där och klockan blir sent innan vi är tillbaka på hotellet och ska dela rättvist på sängen. Hinner inte ens blunda innan det första klingklonget. Klockan i tornet ungefär 100 meter bort slår varje kvart och vid vissa tidpunkter spelas en extra liten trudelutt till vår stora förtjusning. Trots detta tillsammans med Mr Pilots snarkande och den knarrande madrassen så sover jag som en säl och vaknar inte förrän vi försovit oss rejält klockan 11.45.