You got what it takes, jag sa ju det

Fredagsrusning på Stationen. Lyckas snitsa mig fram till biljettautomaterna och så ringer mobilen och J undrar var jag är och sen kommer han traskande genom folkmyllret och är hakunamatata. Dricker kaffe, fixar jordens senaste birthdaypresent och får en kram och ha en bra helg nu, viiiiila. På perrongen är det smockfullt och plötsligt bakom ipodhörselskyddet hör jag en mobilsignal. Från min väska. Krånglar upp telefonen och hinner knappt svara innan:
-JAG FICK JOBBET!!!!!!!
Här tappar jag allt mitt normala mobilvettochetikett och att jag inte tycker om att prata bland folk och tar ett kliv ut ur folkmassan så nära perrongkanten jag vågar och om min röst kunde lysa så vore den Times Square. FAAAAN, GRATTIS!!!! Du är ju så jävla duktig. Jag är så stolt över dig! och plötsligt har jag jordens största solskenssmajl fasttejpat över hela ansiktet och ser att folk börjar titta på mig där jag inte kan stå still utan skuttar av glädje och bestämmer mig för att skutta vidare och bara lyssna på M.
-Jag fattar det knappt, fan att du ska åka ner nu, vi borde fira ju!!
Och jag kan inte sluta le utan ler rakt mot en surgubbe när jag tittar upp och han tappar lite fokus och vet inte vart han ska titta medan jag sprudlar vidare och Vi firar när jag kommer upp såklart!!

Duktiga duktiga M. Jag är så stolt över dig.