Yellow, yellow
Det har slutat regna. Äntligen. Glädjeskutt och trumpetfanfar. Det är kyligt, men Stockholm charmar med molnluddig himmel och de där träden längs vattnet som börjat bli gula. Gula löv är acceptabelt. Det är när de trillar av som jag inte vill vara med längre. M var bekymrad för träden när vi var ute och promenixade:
-Alltså, träden är ju fortfarande gröna för hösten är så varm, men så plötsligt blir det svinkallt och då ska de ju egentligen hunnit få gula löv.
M skulle bli en sån pedagogisk dagisfröken.
3 kommentarer:
Hahaha! Gulligt!! Jag håller helt med.. Hösten är fin med vackra löv i olika färger, så länge de håller sig PÅ träden! =)
Det är ju du och jag mot november. Men så länge det är röttorangegult är det ganska okej. Och ibland även vackert.
"...du och jag mot november..." Underbart! Det känns bra att inte vara ensam på slagfältet!! =)
Skicka en kommentar