Vissa saker är så enkla, när allt annat är så svårt och You had me at Hello

Möter mina darlings igår och är fortfarande helt pluggvimmelkantig när vi kryssar mellan pölarna bort mot fiket. I med ett paraply i handen och C med mobil i handen och jag som en liten pansarvagn i täten. Vi pratar om utgång och bilden av bokberget på mitt soffbord är knivskarp. Det finns inte en chans att jag hinner läsa allt jag borde. Så de tre sista dagarna ska jag välja ut det som jag tycker borde vara viktigt. Och det är fan inte fiskepolitiken. Eller? Nej, den hoppar jag över. Vi sitter vid bordet längst in och ser hur mörkret viker ner över S.t Göransgatan och hur det droppar från markiserna, stora vattenbomber faller mot marken och blir ett dripp eller dropp i pölen nedanför. Och vi pratar om Stockholm och hur man vet när saker är rätt och kommer fram till att det vet man nog aldrig. Rätt jobb. Rätt bostad. Rätt person att kalla kärlek. Kraven som en skyrocket uppförbi Stadshusets krona. Du kommer veta när han står där. Kanske är det inte svårare än så.