Som att bygga med lego

Om bitarna är maskrosbollar och doft av nyslaget gräs och fikapauser under eken och grodyngel i en glasburk. Kluckande vågor mot båtens skrov och skrattkramp och omplåstrade knän. Och ord som dunderhonung. Våga alltid ta steget. Låt det inte fastna i knäets led. Du reser dig på nio. Det har du alltid gjort. Snäckor och gonattkramar och stjärnhimlar bakom knuten. Bättre material att dreja en människa av finns nog inte.

Så varför krävs det ändå så mycket [nästan allt] för att inte fegt väja undan när livet rasar in i min famn.