När saker är ovillkorliga, som love...

Redan när jag sätter foten på gallret framför yttertrappan ser jag den svarta nosen sticka ut genom dörren. Med maximal hastighet, är man en hunddam på tio år tar saker sin lilla tid, kliver hon ner för trappstegen för att möta mig. Min svarta Darling. Som fortfarande blir lyckligast av alla i världen när jag dyker upp. Varje gång. Klappar om och lägger kinden mot hennes huvud. Och Stockholm är ljusår bort. Och jag byter kläder till stora shorts och gammal t-shirt och kokar kaffe och kryper upp i soffan. Och jag får stanna en stund.

Och en Darling följer varje steg jag tar med sina bruna ögon.