Fröken Nyfniken
Och förkylningen sitter där den sitter. Så det låter som jag sitter i en burk och pratar. Fortfarande. Men även förkylningsgrå dagar kan spraka till. Som igår när vi får träffa vår lärare/handledare för c-uppsatsen i statsvetenskap. Alla ska berätta sina intresseområden, inom ramen för kursen och jag säger att jag skrev ju min b-uppsats om neutralitetspolitik, så jag skulle vilja skriva om säkerhetspolitik. Och han plockar genast upp tråden och spinner vidare och det är ju mycket intressant och mhm mhm, ja, mhm. Och då trillar den ner på mig. Den där känslan. Nyfnikenheten. Jag vill förstå. Och där tänker jag för första gången att det här kan gå. Dammit.
4 kommentarer:
Det är en underbar känsla. Det enda problemet jag har med den är att den dyker oftast upp för ofta.
Good girl!
Eff, mitt problem att jag ofta tänker att det här kan jag inte, trots att jag alltid kan. Dubbelmuren.
J, well. Jo. Vi får se.
Jo tjenare, det känner jag igen också. Men det är inte alltid så att nyfikenheten kommer kräva en kvantifierbar prestation annan än att döva just själva nyfikenheten. I mitt fall, åtminstone.
Skicka en kommentar