Belöning is the shit

Jag älskar skor. Som i näst intill besatthet. Jag får solsken i blick [vissa skulle säkert mer beskriva det som något maniskt, men solsken låter trevligare] och lim under fötterna och måste stanna och måste titta och måste gå in och titta och jaja, jag lovar det går fort. Det gör det sällan och kan nog kategoriseras som en väldigt väldigt nära döden-upplevelse för vissa snubbar som använder sig av shoppingtaktiken in-slit åt dig det du behöver-fort ut.

Men när jag är i Casa del Päron är skoutbudet väldigt begränsat. Det finns en skoaffär där man kan hitta något. Så självklart har jag inventerat den. Och fick flera gånger säga till H att jag får inte köpa de här, bara prova, klappa till mig om jag försöker.

Men så idag. Kommer jag hem och ser ett välbekant paket i hallen. Min mor har skickat efter skor. Från nätbutiken vars sidor jag kan utantill vid det här laget. Bestämmer mig för jag nog ändå är värd nya skor efter det här . Sådetså.

Dropkickar prestationsmonstret som direkt trumpetar något om hur dåligt jag pluggat till tentan på torsdag. Så.

De här och de här och de här*.


*Och mina darlings som tänker att vafan är hon helt senil, de där har hon ju redan. Klacken är så sliten, har nog nämnt det för M säkert tusen gånger för att slippa undan traskandet här och det är billigare att köpa nya än att klacka om. Sådetså.