Grand Canyon

När jag satt på pendeln ut till Upplands Väsby fick jag känslan av att åka över Grand Canyon.

På ena sidan de människorna jag umgås med nästan dagligen, min inre krets. Många är singel. Vi bor i små lägenheter inne i stan. Fikar. Ölar. Gör det vi känner för. Ganska bortskämda.

På andra sidan. Volvo kombi. Pampers och Libero. Radhus. Inarbetade par. Gurglande bäbisar. Foträta skor och "Hoppla, där kräktes han igen".

Och jag vet att jag polariserar. Gränsen är inte knivskarp. Men i lördags fick jag den målad på näsan. I neon. Typ. Jag befinner mig fortfarande på ena sidan.