De tre musketörerna

Jag har en grej för marsvin som ser ensamma ut, ensamma hundar och ensamma människor överhuvudtaget. Inget empatifilter. Alls. Så därför samlar jag på mig. Tar hand om. Tre marsvin har det blivit. Sen fick jag sluta gå in i djuraffärer och titta på anslagstavlor.

Så tre små gryn, som lever lyxliv hos mig.

Men även små guineas blir en dag marsvinstanter. Och kan inte finnas där för alltid. Och då är det jag som ska vara vuxen och låta naturen ha sin gång. Inte envist streta emot, till ingen nytta.

-De kan inte leva för alltid vet du, säger alltid mamma.
-Mhm, jag vet.

Men jag avskyr att det är så.

Och att jag måste lära mig det idag. Igen.

Att släppa taget, även om sånt man håller närmast hjärtat.