Bruce Springsteen.

Jag har inte en enda skiva med honom, men där stod jag ändå i regnet klädd i regnponcho och väntade på honom tillsammans med alla hans äkta fans. Det regnade konstant i tre timmar och regndropparna skvätte när folk klappade i händerna och det plaskade om våra fötter och prasslade om ponchosarna, men när han spelade Out in the Street vaknade Stadion till på riktigt och den trinda tunnhåriga mannen i 50-årsåldern som stod upp på bänkraden framför mig sträckte ena knytnäven upp mot den regngrå himlen och tjooooade av glädje. Ren lycka i spöregn stavas tydligen Bruce Springsteen.