Uppkomsten till bakfyllan som lätt glider in på topp 5.

Fredagskvällen inleddes med två timmar aw och lika många glas rosé. Ringer M när jag går från jobbet. Han har bestämt sig för en kväll i soffan, helt mot våra planer. Men tydligen är Ch och E hos Ch och dricker vin. Smsar Ch och en sekund senare ringer han upp. Då stänger min mobil av. Helt. Och när jag försöker starta den genom att snällt trycka på on-knappen blinkar den bara lite charmigt mot mig. Panikkänsla. Alla mina telefonnummer. Tar ett djupt andetag och plockar ur batteri och simkort och sätter tillbaka och trycker på on igen. Blipp. Blink. Sen svart. Jag loggar in på msn och där är Ch. Ta koden, kom hit! Jag tvekar. Men om jag behöver ringa då, jävla mobiljävel. Trycker på on en sista gång och släpper den i soffan och går och byter om. Den blinkar fortfarande när jag låser dörren och tar tunnelbanan till Odenplan. Men där medan jag väntar på min takeaway har den plötsligt vaknat till liv igen. Hos Ch är herrarna på mycket bra humör. Vi dricker rosé och en kompis till Ch dyker upp. Han ska visa sig vara den som vänder kvällen upp och ner. Han sitter med skeptisk min i soffan medan vi gör Roxettemedleyt på youtube rättvisa - igen och igen. Tredje gången vi vrålar det högsta vi kan går han på toa. Sen tar vi en taxi till knökfullt ställe och där beställer han snabbt in cosmos till alla, sen champagne och ännu fler cosmos. Här borde jag åkt hem. Iställer bestämmer mister sig för att vi ska vidare till ett annat ställe. Jag förklarar att det inte går att komma in där, att det kommer vara världens längsta kö, men tydligen vet han vilka trådar man ska dra i. Två telefonsamtal senare sitter vi i ännu en taxi och väl där är det kö from hell, men han traskar fram till vakten och jag och tre, tack. Väl inne beställer han champagne och fler drinkar och Ch bestämmer sig för att gå hem och den sista drinkronden består av några små shots. När de stänger vimsar jag och E ut på gatan och sätter oss i ett fönster. Full som en kastrull. Sen lyckas vi vinka på en taxi och åker hem och att säga att jag trillar i säng är ingen överdrift.