Snytbaggens drömplats.

Det regnar idag också, men solen kommer fram lagom när vi kommit upp på gruvberget och klättrat upp i utkikstornet. Skog. Skog. Skog. En miljard träd. Påminner mig om Småland på många sätt. Kastar stenar ner i de gamla gruvhålen och lyssnar några sekunder innan plasket hörs från underjorden. Mina svarta balleringaskor blir röda av jorden. Plockar upp stenar. Väger i handen. Den där marken som var så rik på silver. Nu gruvor tomma sedan länge, tömda. Förfluten tid. Bara då. Idag. Sönderruttnade stockar, en gång byggnader. Tidens gång. Som vanligt petar det mig i själen. Jag torkar den röda jorden från ballerinaskorna och kliver in i bilen.
Vi stannar för att titta på ångbåtarna och gamla tåg och kliver rakt in i en loppmarknad. Och där hänger den. Masken. 30 kr. Jag ångrar att jag inte köpte den. Hög skrämsfaktor.
Sen stannar vi på en Herrgård för att äta sen lunch. I glasverandan står han. Uppstoppad. Är säker på att han var en av de snyggaste bäversnubbarna i Dalarna en gång i tiden.