Ibland saknar jag blåbäret.
Går från festen. Vet inte riktigt var jag är. Åsögatan är inte hemmaplan. Men så ser jag den röda vertikala Stalandsskylten lysa rött över gatan. Framme på Götgatan. Ska vinka på taxibil. Jag vet vad jag vill ha. Kurir, 020 eller Stockholm. Kurir. Sträcker armen upp i luften och han börjar blinka i god tid och svänger in mot mig. Alltid lätt att få taxi i Stockholm. En av kärlekarna. Förut satte jag mig alltid i framsätet. Av vana. Åker två personer i en bil så sitter båda i framsätet. För att det inte går att höra vad den andra personen säger annars. Så jag vinkade och skuttade in i framstätet och pratade. Med mannen som både körde taxi och ägde en liten kiosk, med mannen som flyttat hit för tio år sedan med drömmen att få arbeta som läkare och istället begravdes i papper, med mannen som berättade vad det kostade att köpa en egen taxibil när bara taxilampan som skulle sitta påt taket kostade en förmögenhet och med mannen som körde mig till nyårsfesten förrförra året. Jag nyfiken i en strut frågade och frågade. Funderade aldrig på det förrän det kom upp under en fika att man alltid ska sitta i baksätet, det är farligt att sitta fram. Insåg att det säkert var jag som uppförde mig som ett blåbär. Ändå är jag helt säker, jag var välkommen att sitta i framsätet. Nu sätter jag mig alltid i baksätet. Lutar mig lite framåt innan jag sätter mig till rätta och tittar på taxilegitimationen.
5 kommentarer:
hej tjejen!
jag tror att taxichaufförer världen över är vår tids sanningssägare. jag har aldrig åkt med en tråkig chaffis och alla har de intressanta poänger att berätta om vårt samhälle. det kan nästan vara lite ledsamt när resan är slut och man skiljs åt.
kram! keep up the blogging!
Upptäckte att jag åkte med en snuskchaffis en gång efter att sällskapet hoppat ur och jag satt ensam kvar. Då var jag väldigt tacksam att jag satt i baksätet! Sedan dess gör jag alltid det. Sitter i baksätet alltså..
Just det där diskuterade vi faktiskt i helgen, ett gäng tjejer och vi var lite oense. Jag hör till dem som helst åker fram om jag åker själv faktiskt. Både för att det är bekvämast och för att det känns mindre "master and servant" aktigt.
Ska jag inte plocka med jobbpapper så ser jag få anledningar till att sitta i baksätet. Vissa kompisar hävdar att det känns tryggare. Jag tycker oftast att det känns bättre att sitta fram.
Lättare att kolla taxileg, kolla vad han knappar in på gps:en, att han inte tänker svänga av på något konstigt ställe osv. Ofta kan man klara sig undan med lite psykologi, något som jag tycker känns lättare om man kan se personen i ögonen.
christina - Kan du börja blogga igen nu? Pretty please...
Jag har heller aldrig åkt med någon tråkig. Och jag undrar hur det gick för han med kiosken.
KRAM!
ylwa - det där är den mörka sidan. jag hatar att behöva väga in sånt.
ninde - du tänker precis som jag. kram!
Varför skulle det vara tryggare att sitta bak?
Visst, han kan inte lika lätt göra närmanden som att testa att ta på dig men sitter du i baksätet kan han slå på central/barnlåset och klättra bak, utan att du kan ta dig ut. Framdörren går alltid att öppna.
Skicka en kommentar