Bye bye kanelbullar.
En löprunda som avslutas med intervallträning i backe. Ni behöver inte oroa er för att jag blivit tokig. Det har en bra förklaring. Som tjejen på jobbet som stack in huvudet i mitt rum och :
-Du springer va?
-Eh...nja.
-Jag har hört att du gör det.
-Jaha.
-Kul! Då är du med i laget.
-Vilket lag?
Tydligen är målet fem kilometer under 20 minuter. Och my life is over.
8 kommentarer:
Äsch, det fixar du hur lätt som helst. Du är ju bäst.
Japp, det fixar du PLÄTTLÄTT!! :D
Såklart du gör. Om du nu vill? :)
Och kom ihåg att kanelbullar är GI*,så man KAN äta bullar även om man ska springa en massa kilometer på oproportionerligt lite tid. :)
*Goda Ingredienser
Oj, det är ju ganska snabbt
peppe, felicitas, ninde - But how?!
puman - Kanske behöver fler kanelbullar?
emtner - Det är omöjligt va? Kan du skicka över ett träningsschema?
s: Tja, du. "Det är väl ingen konst. Bara ta längre steg och oftare" skulle vår nördige gympalärare ha sagt...
Brukar dra mig ur tävlingslopp numera för det blir så himla prestationspressat istället för avkoppling...
ninde - Hemska gympalärare.. Men han har nog rätt. Längre steg är det jag behöver ta.
Jag borde vara förbjuden att delta i någon form av aktivitet som innehåller tävlingsmoment. Avkopplingen är som bortblåst när jag hela tiden tänker fortare fortare när jag springer.
Skicka en kommentar