Avvägning. Väg av.
Den där miljön. Där det enda som räknas är prestationer. Din senaste. Ramar. Mallar man ska pressa sig igenom. Glöden som aldrig får slockna. Och mina egna mål. Den orimliga ribban. Den där oron för att inte räcka till. Att inte nå fram. Som en våt filt över känslan att det här är rätt för mig. Tankar om ett annat liv med annat innehåll är alldeles för nära till hands just nu.
5 kommentarer:
Det fina med livet är att det alltid går att ändra sig. Du har ett val gumman, försök att se det.
Stor kram.
Attans att det så ofta känns sådär svårt! Vi får ta en öl under vårsolen snart och spekulera i var apelsinodlingen ska ligga..
Känner igen mig i de där höga kraven... Se det som en läroperiod. Inget är skrivet i sten, du kan gå vidare till annat sedan... *kram* :)
Har du nån slags mentor eller liknande på jobbet du kan snacka med? Jag tror det kan vara bra att höra från andra som varit i samma situation och kanske känt lite samma sak, hur de tänkte då och allt sånt.
felicitas - Ibland känns det bara seeegt och trögt. Och man undrar vad man håller på med. Tack, kram.
linnea - You know me. Öl. Sol och planera apelsinodling. Jag är med!
ninde - Du har rätt. Jag är en liten gnällis. Det finns ju ingen väg runt. Det är ju bara att köra på. Kram!
eff - Hehe. Nope. Sånt har vi inte. Jag behöver någon som slår till mig med perspektivklubban med jämna mellanrum. Hårt.
Skicka en kommentar