Nu är vi helt övertygade om att M skulle klara sig utmärkt i vildmarken.

Går en promenad med I och M. M har lånat sin fasters hund som är en collie. M:s drömhund. Han håller i kopplet och är mycket nöjd. Det är svinkallt och jag fryser genom handskarna. Efter tio minuters promenad börjar M som inte har några vantar alls småtjura över arktisklimatet och jag erbjuder mig att ta över koppelhållandet. Sen går vi ut till havet. Rödkindade som tre små påskkärringar står vi på klipporna och tittar ut över vattnet bort mot Öland. På hemvägen går vi förbi två svanar som guppar omkring.
-De är ganska läskiga.
-Ja, och skittunga. Det var ju någon som fick en svan över sig i vattnet och höll på att drunkna för den flaxade och hackade så hon inte kom upp.
-Men gud, vad skulle man göra då?
-...
-För att klara sig undan alltså.
-Jag vet inte.
M är tyst ett tag innan han har det.
-Bryta benet på den.
-Tror du den skulle bli mindre förbannad då?
Han funderar igen.
-Ta strypgrepp då?