söndag, januari 27

Han kanske inte ska bli lokförare.

Squashmatch. Öppnar glasdörren och inser att jag saknat det. Där inne finns ingen juridik. Allt som är viktigt är den där gummibollen. Jag behöver mer såna pauser. Jag är nöjd trots att jag efter tio minuter är skittrött. Spelar ännu mer aggressivt. Efter en kvart vill jag lägga mig på golvet och dö. Tar en vattenpaus. När det är fem minuter kvar är jag tomatröd. Men glad. Hem och duscha. Sen in till stan. Ska titta på ett par nya jobbskor. Ett par ecco. Japp, ni läste rätt. Världens mjukaste innersula. Som gjord för juristklapper. Självklart går något fel, så vi lämnar affären med två par skor till mig. Sen in på Apoteket där vi ska köpa lite saker till de nyblivna föräldrarna vi ska fika med. Plockar ihop en hel hög och damen bakom kassan hjälper oss att plocka fram en av sakerna på listan som förvaras i en liten kyl bakom kassan. Hon fäster blicken på mig och:
-Ja, när man använder det här är det viktigt att man doserar rätt och amningen...(ungefär här inser jag att hon tror att jag är den nyblivna mamman och slutar helt lyssna på vad hon säger)....hållbarhetstiden är...mycket bra att använda...
Efter en timme med de nyblivna föräldrarna och Ettåringen som nöjt visar hur man kör alla Brio-tåg utför ett stup känns det som jag spelat squash i flera timmar.

2 kommentarer:

eff sa...

Jag känner en gammal gúbe som varit lokförare i nästan hundra år. Han drömmer om stationer och förseningar och han pensionerade sig för femton år sen.

Man kan säga att yrket sätter djupa spår.

S sa...

Oj.

Nu kändes mitt val en smula jobbigt. Juristklet fastnar tydligen rejält. Vet inte hur många mardrömmar jag drömt redan. Hur många fikor jag förstört genom att inte lyssna utan nojja över fel jag eventuellt skulle kunnat ha gjort under dagen. Hur ofta jag kommer på mig själv med att vara på jobbet i tankarna. Det ser inte ljust ut.

 
Where The Heck Are You?